Ungersk Kuvasz


Häggblommans Biróya

Triprima Maya Jitterbug

Csigora Intarsia

Sorschies Anya & Sorschies Ajándék


Kuvaszens Historia

- Asien, Europa & Sverige

 

Nedanstående är ett utdrag ur Svenska Kuvaszklubbens sammanställning av rasen vid årskiftet 2012/2013, RAS 2012, där finns mycket mer att läsa om avelsarbete m m för den intresserade samt referenser. Sammanställt av Ariana Carlén.

OBS! Stycke 1.4 gällande Svenska Klubben för Ungerska Rashundar (Svk FUR) är ej korrekt. De senaste uppgifterna är att Svk FUR är en specialklubb och att Svenska Kuvaszklubben (SvKK) därmed har möjligheten att tillhöra dem.

 

1. HISTORIA

Kuvasz är en gammal herdehund vars ursprung inte är helt klar men i RAS 2005 (Hermelin, 2005) beskrivs den som följer:

 

En del källor säger att den följde med Magyarfolket, ett krigiskt ryttarfolk, som kom österifrån ur de stora områdena i de asiatiska stäpperna och bosatte sig vid Karpaterbäckenet i slutet av 9: e århundradet. Vid två senare tillfällen har kuvasz liknande hundar kommit in från Asien, dels med kumanerna under 1200-talet och dels under den turkiska ockupationen 1526 - 1688 under vilken tid stora delar av landet ödelades och avfolkades. Senare kom upproret mot Habsburgarna (1703 - 1711).”

Kuvaszfakta

Ursprungsland: Ungern

Rasgrupp (FCI): Grupp 1 (vall-, boskaps- och herdehundar), sektion 1 (vall- och herdehundar).

Användningsområde: Vakt, men även jakt i liten skala.

Karaktär: Tapper, modig och lojal. Älskar sin familj och skyddar den med sitt liv om så skulle behövas. Något reserverad mot främlingar.

Helhetsintryck: Skall vara harmoniskt samtidigt som det utstrålar ädelhet och kraft.

Rörelser: Lätta, vägvinnande och uthålliga.

Päls: Vit till elfenbensfärgad, vågig och medellång (4 - 12 cm). Vädertålig med mjuk underull.

Vikt: Hane 48 - 62 kg. Tik 37 - 50 kg.

Mankhöjd: Hane 71 - 76 cm. Tik 66 - 70 cm.


Budaslottet och Kedjebron, Budapest. Foto: Ariana Carlén.

En nyare version, också denna med oklara källor, är den att kuvasz, tillsammans med komondor och puli, levde med sumeriska herdar så långt tillbaka som för 7000 – 8000 år (Balla, 2012). Enligt denna källa har den ungerskfödde kynologen Sandor Palfalvy (medlem av Alabama Academy of Science) undersökt bland annat sumerisk, grekisk och latinsk litteratur, samt arkeologiska utgrävningar i Eufrat-Tigris-dalen, varvid han drog slutsatsen att kuvasz hade varit en del av dessa samhällen. Enligt honom skulle hundarna ha följt med herdarna från Mesopotamien till det som numera är Ungern.

 

Det har tidigare påståtts att ordet kuvasz kommer från ett turkiskt ord som betyder ”väktare av tryggheten”. Denna nyare versionen påstår istället att ordet skulle komma från sumeriskans ord för hund ”kudda” och att man då endast skulle ha använt de två första bokstäverna ”ku”, samt att andra delen av ordet skulle komma av ordet ”assa” vilket på sumeriska betyder häst. ”Ku-assa” skulle då ha innebörden av en hund som vaktade och sprang bredvid hästar och ryttare.

Tyvärr har Svenska Kuvaszklubbens avelskommittén inte kunnat komma över engelskspråkiga vetenskapliga artiklar skrivna av Palfalvy och därmed har den nyare versionen av historien inte kunnat bekräftas.

 

Hur som helst så behövde man starka tappra hundar som skydd för liv och egendom då röveriväsendet tidvis har haft sina blomstringsperioder. Även de vilda djuren, främst varg och vildsvin, bidrog till osäkerheten hos människorna.

 

Hårda levnadsförhållanden utvecklade den tjocka pälsen, motståndskraftig mot både kyla och värme, smuts och damm. Mycket motion och dåtidens utfordringspraxis gav kuvaszen en solid benstruktur och starka muskler. Hundarna utfordrades mest med kött. Man band köttstycken högt upp för valparna, för att utveckla deras nack- och tuggmuskler och för att ge dem starka tänder. Herden ville ha sin hund vit eftersom det var lättare att skilja en vit hund från vilddjuren om hjälp skulle behövas.

Rasparaden 2006, Stockholms Hundmässa. Michaela Munksgaard och Rune Nilsson med Mattiaci Season Ticket. Foto: Ariana Carlén.

1.1 Ungern och övriga Europa

Redan under medeltiden fanns kuvaszen i Ungern, enligt RAS 2005. Överallt hos herdarna fanns den, dock mest i bergstrakterna. Man kan anta att olika kuvasztyper kunde urskiljas redan på ett tidigt stadium – bergstypen med kraftigt stop och slätare päls och låglandstypen med kilformat huvud och vågigare päls varifrån Ungerns nuvarande kuvaszbestånd huvudsakligen härstammar.

 

Dokument från 1400-talet visar att kuvasz blev den första av de ungerska raserna som fick följa sin herre in till städerna, in i hemmen från den ändlösa pustan. Kung Matthias entusiasm för denna ras öppnade dörrarna för den till aristokratin. I denna tid av intriger och bakhåll litade han mer på sina hundar än på sina livvakter, och inte föga förvånansvärt ansågs en kuvasz vara en mycket värdefull gåva. Under en period har den även använts vid jakt på större vilt.

 

Den ungerska förening för uppfödare av herdehundar, vars första publikationer utkom under tidiga 20-talet, lägger största vikt vid hundens arbetsprestationer. Dess förste presiden Dr Emilrol Raitsits, som också var med och bildade Ungerska Kennelklubben MEOE 1912, samlade in uppgifter om hundarnas yttre och inre egenskaper. År 1921 reviderade han den dåvarande rasstandarden från 1905, vilket översatt från engelska borde ha det ungefärliga namnet Standardbeskrivning för de ungerska fårhundarna, och anpassad den efter den nyare tidens smak och fordringar (Sárkány, 1977).

 

Under 19:e århundradet började ett mer civiliserat och intensivt jordbruk samt boskapsskötsel. Kuvaszen förlorade sitt ursprungliga arbete och flyttade till mer befolkade områden och blev vakthund för gårdar, fabriker, hus och hem.

Omkring 1939 blev kuvasz modehund bland de stora uppfödarentusiasterna i Ungern och i Västeuropa, men framgången bromsades av andra världskriget. Brist på mat och andra förnödenheter gjorde att kennlarna reducerade sin stam till ett minimum. Man tvingades ge bort sina mest värdefulla djur till militära ändamål och trogna gårdvarar dödades i hundratal, först av tyska och sedan ryska ockupationsgrupper.

Vid krigets slut var uppfödningen i ett sorgligt tillstånd. Det tog år att mäta förlustens omfattning. De ryska ockupanterna och den nya regimen såg på hunduppfödning som en lyxhobby för aristokratin och behandlade den därefter. I efterkrigstidens kaos möttes uppfödare och rasentusiaster i hemlighet för att sätta upp regler att följa och samla in i de få hundar som återstod, för att börja uppfödning på nytt. Uppfödare som Ferenc Majda och Straskaba samt professor Csaba Anghi var några. De första valparna såldes för cigaretter, mat etc. Foderbristen gjorde att kuvasz liksom andra stora raser förlorade i popularitet.

 

Antál Kovacs, som var en expert inom ullbranschen, grundade den mest kända kenneln från denna tid. Guyapjus Kennel startade 1951 med åtta kuvaszer som han och hans kolleger hade köpt upp under hans resor över hela Ungern. Den var Europas största kuvaszkennel med ett 50-tal kuvaszer och dess verksamhet pågick i drygt 20 år och bidrog i hög grad till att bygga upp rasen igen. Efter revolutionen i Ungern 1956 förbättrades levnadsstandarden och kuvaszen återvann så småningom sin popularitet från före kriget.

 

Legendariske Fogas vom Schwabensee och kuvasz från Guyapjus kennel möter man i så gott som alla svenska kuvaszers stamtavlor. Det ligger 43 år mellan Fogas och kullar födda 2012 i Sverige. (Far till en av de svenska uppfödarnas stamtikar var en sonson till Fogas vom Schwabensee.)

 

1.2 Kuvasz i Sverige

Den första registrerade kuvaszen i Sverige importerades 1969 av den ungerskfödde läkaren Dr Tibor Buzády. Det var en hanhund, Betyartelepi Bicsak Csigo (S 09234/69) från Ungern. Flera importer följde och Dr Buzády blev den första uppfödaren av rasen.

Med Dr Tibor Buzádys hjälp tog T. Björnsson från dåvarande Hundstallet in en dräktig tik, Harosi Ani från Ungern 1970, som födde sina tio valpar i karantän men hon dog tyvärr ett par veckor efter valpningen. En av hanarna i denna kull, Arro (HD-fri och utställd med Cert och CACIB) gick vidare i aveln, medan en av tikarna, Aszti, blev hela 14 år gammal.

 

Andra tidiga importer från Ungern var:

 

1971

  • Gyapjus Rokolya, tik (e. Gyapjus Morcos, u. Gyapjus Nora)

  • (INTUCH NORDUCH) Pecelói Bojtár Csipke, tik (e. Gyapjus Morcos, u. Kunvári Anikó Ajnar), röntgades vid 9 års ålder med HD 1-1, blev 11 år.

  • Pecelói Cinka, tik (e. Fogas sonen Petröczi Atti, u. Fenyvesvölgyi Csilla Bundas), blev 9,5 år.

1972

  • (FINUCH INTUCH) Budagyöngye Bihar, hane (e. Fogas vom Schwabensee, u. Ipoly Betty), blev över 10 år gammal.

  • (INTUCH NORDUCH) Sokorópátkai Andul, hane (e. Fogas sonen Petröczi Atti, u. Gerecsehegyi Alice), dog i en gasolycka med sin familj 7 år gammal.

1976

  • Gyöngyhazi Adonis, hane (e. Budagyöngye Bihar, u. Fenyvesvölgyi Andrea Tisza) kom till Sverige med ett ungersk par, friröntgades och användes i två kullar (Trevnadens och Wulcanos), varefter ägarna emigrerade till Australien och tog hunden med sig.

 

1.3 Ett historiskt brev

Ett brev med poststämpel Bromma 4 september 1973 från Dr Tibor Buzády till alla kända ägare med hundar av ungersk ras blev historia. Brevskrivaren ville veta om det möjligen fanns intresse av en sammankomst i anslutning till utställningen 3 november i Stockholm. Detta för att eventuellt bilda en förening. Det sammanlagda antalet ungerska rashundar var 120 stycken fördelat på följande raser: kuvasz, puli och viszla detta år. Detta brev ledde till bildandet av Föreningen för Ungerska Rashundar (FUR) 1973, med Dr Tibor Buzády som ordförande.

Dr Tibor Buzády var så gott som ensam uppfödare fram till 1974 då han lämnade landet med sin Bihar och bosatte sig i München, senare Budapest. Han har även skrivit en bok om de ungerska raserna som finns på ungerska, engelska och tyska.

Sorschies Anya i rasmontern 2006, Stockholms Hundmässa. Foto: Ariana Carlén.

1.4 Svenska Kuvaszklubben

Fram till 1995 hade FUR ansvaret för samtliga ungerska raser i Sverige. Rasklubben för kuvasz bildades 10 maj 1992 i Linköping och som efter en tid som interim fick officiell status 26 januari 1995. Svenska Kuvaszklubben (SvKK) är ensam rasansvarig för kuvasz i Sverige och lyder under specialklubben Svenska Bergs- och Herdehundsklubben (SBHK).

Inom SvKK har det diskuterats om man återigen ska tillhöra FUR men det har framkommit att detta inte är möjligt om SvKK vill fortsätta sin existens som rasklubb i och med att FUR själva är en rasklubb och inte en specialklubb. Dock diskuteras något slags samarbete mellan de båda klubbarna efter initiativ av FUR.

 

Under 2010 belönades SvKK med ett hedersdiplom från Ungern (se bilaga 1). Det var den Ungerska Kennelklubben (MEOE) genom András Korózs (ordförande), Tibor Buzády (grundare av FUR) och Imre Gèczi (ungerska domarkåren) som framförde sin tacksamhet för det arbete som gjorts för kuvaszen i Sverige. Detta är något som SvKK tillsammans med dess uppfödare är mycket stolta över.


Mattiasfontänen, Budapest. Foto: Ariana Carlén.

Mattiasfontänen, Budapest. Foto: Ariana Carlén.

Mattiasfontänen, Budapest. Foto: Ariana Carlén.

Bilder av den pampiga Mattiasfontänen (Mátyás kútja) vid Budaslottet (Budai Vár) i Budapest. På toppen av fontänen står Kung Mattias I själv (även kallad Mattias Corvinus). Mannen längst till vänster är den italienske krönikören Galeotto Marzio som bodde vid hovet. Hunden som vilar vid Marzios fötter tycks vara en spänstig och elegant kuvasz (detta har ej bekräftats). Fontänen uppfördes runt år 1900 av Alajos Stróbl. Den har senare restaurerats något efter att ha skadats under andra världskriget. Info hämtad från Wikipedia. Foto: Ariana Carlén.